BIstånd till nordiska bin- unik resurs för framtidens ekosystemtjänster (Q4297344): Difference between revisions
Jump to navigation
Jump to search
(Changed label, description and/or aliases in en: Setting new description) |
(Changed an Item: Attach the beneficiary based on the string) |
||
| Property / beneficiary | |||
| Property / beneficiary: Q4370142 / rank | |||
Normal rank | |||
Revision as of 11:30, 22 June 2022
Project Q4297344 in Sweden, Norway
| Language | Label | Description | Also known as |
|---|---|---|---|
| English | BIstånd till nordiska bin- unik resurs för framtidens ekosystemtjänster |
Project Q4297344 in Sweden, Norway |
Statements
234,952.0 Euro
0 references
507,956.0 Euro
0 references
46.25 percent
0 references
1 January 2019
0 references
31 December 2021
0 references
Norges Birøkterlag|Stift Nordens Ark
0 references
58°26'31.74"N, 11°18'5.69"E
0 references
60°4'35.69"N, 11°8'35.56"E
0 references
Hållande av tambin har mycket gamla anor i hela Europa och många lokalt anpassade raser har utvecklats under flera tusen år, i Skandinavien exemplifierat av det nordiska biet (latin: Apis mellifera mellifera), som idag är en hotad ras. Både tambin och vildbin utför kritiskt viktiga ekosystemtjänster, framförallt pollination av både vilda växter och nyttoväxter. Det ekonomiska värdet av detta är enormt. Vad gäller honungsbi så varierar de olika arterna och underarterna i sina egenskaper vad gäller födosök och pollinationseffektivitet. Det finns bevis på att de har utvecklat lokala anpassningar till miljö och klimat men det mesta av kunskapen vilar på anekdotisk grund och är i stort behov av vetenskaplig underbyggnad genom systematisk insamling av data i jämförande studier över längre tid. Enligt många biodlares erfarenhet är det nordiska biet överlägset andra raser i Sverige och Norge men av olika orsaker, inte minst tack vare en vanligt förekommande misstro mot äldre lantraser generellt, har man i stor utsträckning ersatt denna ras med andra raser av avlägset geografiskt ursprung och hybridraser, främst ssp mellifera, carnica, ligustica och i många fall också Buckfast-rasen. Det har observerats att de senare införda underarterna/raserna i huvudsak hämtar pollen från grödor och i mindre grad samlar pollen och nektar från vilda arter, och då från färre arter än vad det nordiska biet samlar från. Projektet som består av en forsknings- och en kommunikationsdel kommer i ett nära norskt-svenskt samarbete undersöka arbetares livslängd, pollenspektrum och diversitet hos insamlat pollen, samt resistens mot patogener. Fyra bigårdar kommer sättas upp i Norge och Sverige, med placering av en vardera i Hedmark, Østfold, på Nordens Ark i Västra Götaland och i Juoksengi, Norrbotten, där alla raser undersöks parallellt med olika metoder. Resultaten kommer att vara viktiga för att bygga en framtida bihållning och biavel i ett snabbt föränderligt klimat med mer resistenta nordiska bin. Bigården i Juoksengi blir en viktig referens då programområdet inte täcker tillräckligt stora klimatskillnader för att kunna svara på frågeställningarna. Juoksengi är en extrem placering av en bigård, både klimatmässigt (kort bisäsong tack var lång vinter och kort dagslängd) och gällande sjukdomsspridning och kommer därför leda till viktig information för att förstå birasernas maximala resilienskapacitet respektive pollineringsstrategier. En omfattande informations- och kommunikationssatsning genomförs inom projektet, i syfte att framföra resultaten på ett intresseväckande vis, för att informera om det nordiska biet samt för att informera och utbilda omkring den viktiga funktion bin har i naturen. En informationsslinga kommer att anläggas vid Nordens Ark där årligen 120 000 besökare (främst från Sverige och Norge) kommer att få en inblick i projektet och bi- och pollinationsekologi. (English)
0 references